Som en skål med kräm
Förra onsdagen. Fick låna Busans bil, tack snygging för detta :)
Passade på att åka en sväng till Kil på kvällen. Planen var att göra ett snabbt besök hemma hos syrran och the kidz. Efter det stod hockey på schemat med grabbgänget. Bra kväll tänkte jag.
Tajmingen var klockren, middagen var precis färdig när jag kom till syrran. Mums! Åt lite glass med lilltjejen, sedan var det dags att dra till hockeysoffan. Precis när jag skulle ta på mej jackan, säger syrran att Oscar skulle behöva klippa sej. Jag sneglar lite på honom och tänker: Ja, onekligen. Som den ansvarsfulla moster jag är, väljer jag att skippa första perioden av slutspelsmatchen för att klippa håret på ungen.
Tvättar hår, plockar fram trimmer, en kökssax och ställer fram en stol. Jahapp, då kör vi. En kort konsultation och märker att han bryr sej föga om hur det blir... Well. Håll upp huvudet, titta upp. Håll still. Men böj inte ner huvudet då. MEN VA FAN, SITT STILL MED HUVUDET!
Puh.
Efter 20 min börjar jag känna mej klar och beskådar mitt verk. Nöjd mamma, nöjd pappa, nöjd unge. Jaa, men va fan. Helt oäven är jag inte med saxen!
Då så. Två perioder på matchen kvar och dom ska jag se, tänkte jag.
Under frisörtiden kom Victor hem från innebandyträning. Han var också långhårig. Onekligen. Fast han ville hellre gå till en "restaurang" ocj klippa sej... Ja, han menade salong, men vem behöver vara petig, liksom.
Men, när jag fick på mej jackan en andra gång och var redo att gå, ja då dög mina färdigheter med kökssaxen.
Tvätta hår, en liten konsultation, sen gick jag loss på unge nr 2. Riktigt kul måste jag säga!
På köksbänken låg allt vi behövde: trimmer, tre saxar i varierande storlek, kam och borste. Det hade ju det lilla monstret Linnéa, 3år, icke gått miste om. Hon hittar en sax i perfekt storlek för henne och sätter sej helt sonika under köksbordet. Klart att hon också ska "kippa" sej. Allt detta utan att vi ser henne.
Jag klipper på och helt plötsligt hör jag syrran halvskrika i falsett: "men va göööör du"?!
Jaaa... Till detta hör också att hon har väldigt ljust, korkskruvslockigt hår och ser kort sagt ut som en ängel. Faaast, hon är mer som "Lotta på bråkmakargatan". Ja, jag tycker hon blev fin i alla fall...
Unge nr 2 blir klar, också han nöjd.
Jaa, men då ska jag väl gå då. Tredje perioden är ju kvar att se hur som helst. Då börjar min käre svåger knorra om att han också är lite långhårig. Jo, onekligen... Jaja, sitt ner. Jag klipper.
Tre huvuden senare, sätter jag mej ner i fåtöljen framför tv:n med en kaffekopp. Nej. Inte hockey- "Rent hus" på fyran blev det.
Jag sträcker lite på mej, rätar ut vänster ben och känner i mitt knä att det verkligen inte är som det ska. Det liksom krasar till och jag inser att en ortoped på plats, inklusive morfin hade varit helt ok. Jävel vad ont det gjorde!
Jag börjar högljudt gnälla och skratta om vart annat. Typiskt drag av den Ståhlska släkten. Jag hoppar runt och kan varken sträcka eller böja på mitt knä. Tänk, det är väl själva faan... Hur ska jag kunna köra bil hem?! Helvete...
Jag vilar en stund och det ger med sej en smula, men är långt ifrån ett pålitligt stöd i benet. Jag bestämmer mej i alla fall för att det är dags att åka hem och säger hej då till alla.
Jag haltar ut och går jätteförsiktigt ner för trappen. Puh, det gick ju bra, tänker jag och tar det första steget på stenplattorna. Som en skål med kräm rinner jag ut, eller snarare: jag tokstuper. Jag tar emot mej med mitt friska knä och min högra hand och fortsätter att glida fram på minst sagt knottriga stenplattor. Jag ligger kvar i några sekunder och längtar efter mamma. Det var bortom alla gränser synd om mej. Jag kände mej så gammal och övergiven på kalla marken. Dessutom hade jag landat under Linnéas lilla, lilla bord med ett tillhörande parasol och två små, små stolar. Vilken syn. Jag kravlar mej upp igen med ett knä utan funktion, ett skrapat knä och en skrapad hand. Jag haltar in tillbaka i huset och kräver ett plåster. Tårarna ligger och skaver i ögonvrån.
Stackars mej.
Krypterat
Kokos-kompis tycker det är tomt utan Haglöfs-kompis... Ingen är som du, faBoriten!
Vilken jävla generation jag kommer ifrån
Om oss unga kvinnor sägs det att vi strävar efter att synas. Allra helst som fotomodeller och mediamänniskor mitt i vimlet. Ofta armbågar vi oss fram och vi sätter jag och mitt i första rummet.
Vi jobbar på en vacker och ungdomlig kropp. Har vi en sådan tror vi att vi har ett lyckat liv. Det har vi lärt oss av Ebba von Sydow.
Och för att få denna kropp som är vägen till total lycka svälter och kräks vi, rakar och noppar, sminkar och tränar. Om vi mot förmodan skulle äta lite glass, ser vi till att ingen är i närheten när det händer.
Multipla orgasmer är något vi kämpar för att uppnå. Det är ju viktigt att ha ett spännande, aktivt och avancerat sexliv. Det har vi lärt oss av Fråga Olle.
Vi går till särskilda ungdomsmottagningar som hjälper oss att leva ut vår ungdomssexualitet. Där får vi banandoftande, åtsittande eller knottrade kondomer. Samtidigt som vi slipper oplanerade graviditeter och könssjukdommar. Vi stoppar in P-stavar, spiraler av koppar och minipiller. Blir skrämda av gonorré och HIV.
Vi får knulla som vi vill. Bara vi använder kondom. Vem fan säger gummi nu för tiden?
Vi är döttrarna som vuxit upp till unga kvinnor. Och det sägs att vi blir vuxna i världens mest jämställda land. Nio procent kvinnor på chefsposter och fyrtio procent i riksdagen... Många av oss är utan jobb, och är vi det inte har vi projektanställning eller praktikplats.
Vi har samma formella möjligheter att göra karriär som våra manliga jämnåriga. Det enda som skiljer oss från dem är en push-up och rakade ben. Och ett långsmalt ansiktsuttryck av förvåning när vi inser att våra löner är åttio procent av deras. Att det kan bli svårt att få ihop nödvändigheten av att besöka alla världens hörn, samtidigt som vi gör karriär förvånar oss också.
80-talister. En trasig generation.
25- snart 30
Om fem år är jag trettio.
30.
Trettio.
TRETTIO.
TrrrÄÄÄtti.
Shit.
(Btw, jag vet en kille som har gardiner, inte bara i fönstren. Han är en Bäst)
hm...
Har varit på starta-eget-dag som Nutek bjudit in till. Funderar på om jag kanske ska självdö ändå... Eller eventuellt starta eget. What to do, what to do..?
så jävla typiskt mej
Fredag. Efter studio 23 träffar jag min vän O för några bärs och lite käk på Lappen. Med oss satt också två vänner till O. Trevligt. Efter några timmar hammar vi på en förfest. Också trevligt. Mer dricka. Blir meddragen till Nöjes där Dregen spelar halvnaken. Inte så imponerande, men ändå. Baren lockade desto mer. Det är vid denna tidpunkt mitt omdöme försvinner spårlöst. Och mobilen okontrolerat hamnar i mina händer. Helvete. Inte listigt. Uppfinn ett alkolås till mobiler och jag köper ett. Uppfinn ett sunt förnuft som inte grusas efter en viss mängd alkohol och jag köper det med. Sandra- Will newer learn.
...
Ett enda ont ord om dej kommer alltid få mej upp i ringen.
Min pappa- Den galne serben
Jag kan säga mycket om min pappa. Han är disträ till max, glömsk så till den milda grad, totalt galen i fiske, händig med det mesta, grym på att köra bil, ärligheten själv, ganska jobbig ibland och väldigt snäll.
Han har också några smeknamn så som "den galne serben" och av mina systers barn "glägge".
Vi har ganska lika humor jag och min pappa. Vi är ganska lika över lag, därav blir vi ofta en smula ovänner. Men aldrig av den allvarligare sorten. Vi höjer rösten åt varann, fektar med armarna och tiger ihjäl varann efter det. Mamma har aldrig förstått sej på vårt sätt att kommunicera. Well, what can I say...
När jag var 14-15 år var vi ständigt fiender, men sedan jag blivit äldre har vi blivit goda vänner som kan prata om det mesta med varann. Jag har insett att bakom allt pappa-jobbiga tjat finns en klok gubbe som faktiskt varit med om väldigt mycket. Både spännande och mindre spännande saker. Han har trots allt lämnat sitt hemland för att flytta hit till Sverige. Well, idag kanske inte det låter som något svårt eller ovanligt, var och varannan ger sej av kors och tvärs. Men faktiskt, det var lite annorlunda i slutet på 70- talet. Cred till far!
Det här gör min pappa:
När jag gick på högstadiet hände det ganska ofta att jag försov mej. Speciellt när mamma började jobba tidigt. Jag väcks av att telefonen ringer och inser så där klarvaket i ren panik att jag försovit mej. Jag studsar upp och springer ut till köket för att svara och bedyra att jag minsann är på väg! Men, helt otippat slår jag skallen i skafferiluckan som är tväröppen. Bakom den står pappa smått förvånad med fulla munnen av kakor. Klockan är inte alls halv nio på morgonen. Telefonen har inte alls ringt. Klockan är tre på natten och pappa tror att han är smart när han äter kakor i hemlighet mitt i natten.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger han missat avfarter när vi åkt någonstans. Det kvittar hur många gånger man förklarar att han ska svänga där, här, nästa höger, nästa vänster etz. Pappa är uppenbarligen på väg någon helt annan stans och det är bara att hänga med. Dessvärre har jag in emellan åt märkt att jag också lider av denna diagnos...
Vi kan kolla på tv. Bara pappa och jag. Lugnt och stilla. Ingen annan finns i hemma. Kanske händer det att jag kommenterar något av det vi ser på eller så frågar jag något, alternativt berättar något. Jag väntar på reaktion, ett svar, i alla fall en nick som bekräftar att han hört något. Men, inget. Först när jag säger "Hallå?!" får jag till svar "Jaha, pratar du med mej?".
Jag hade varit på IKEA och köpt tre lampor till mina fönster. Jag är allergisk mot sladdar så jag frågade pappa om han kunde hjälpa mej att koppla ihop dom på nått bra sätt. Och det var ju så klart inga problem. En eftermiddag, lite kaffe, eltejp och annat bra tillbehör hade han gjort en hederlig tjyvkoppling som blev toppen! När vi står och begrundar detta verk, säger pappa: "Ja, men det blev ju bra. Men om det börjar att brinna, lås dörren och gå".
Och så för en vecka sen. Jag, mamma och pappa åt mat på stan och pratade om ditten, datten. Vi började prata om religion osv. Varken jag eller någon annan i min familj är troende på något sätt och tycker det mesta av religiösa ting är mambo-jambo. Pappa kläcker då den skönaste kommentar och ståndpunkt jag någonsin hört: "Jag litar inte på någon som blir religiös efter att dom fyllt 40".
Min pappa- den galne serben.
Love.
Allt, allt- Inget!
Jaha, kära vänner...
Jag har legat på latsidan ett tag, helt enkelt skitit i min blogg... Sorry!
Well.
Julen har jag firat med familjen. Gott.
Juldagen firade jag på Killingen i Kil. Jag dansade på borden som bara jag kan och skaffade mej ett saftigt blåmärke på armen. Nice.
Annandagen spelade Mustasch på Nöjes- jag var där. Efter en knock i pannan där jag stod längst fram och försökte flirta med Ralf, alltså sångaren, ställde jag mej i baren och drack sprit och spelade luftgitarr. Minst lika bra. Efterfest till kl 07.00. Jobba kl 13.00. Sedan Koriander. Sttrålande!
Avgitning några dagar, sedan en liten förfest dagen innan nyår på jobbet. Perfekt!
Nyår med mina kollegor E och H.P. Lagade mumsig sushi som vi totalt glömde bort. Kl 04.00 undrade vi helt spontant vart sushin var... Klockrent. Mer vin. 08.40 kom taxin och hämtade mej.
Alkoholfritt januari. Eller?
Nej. Allt skyller jag på Busan.
Harrys några helger, lite Valfrids, Arena och Koriander emellanåt.
Tills nu i onsdags. Jag råkade bli lite portad. Inblandade: Jag, E och två Kilkenny-glas som bara blev ett till slut.
Allt, allt- Inget!
Jag har legat på latsidan ett tag, helt enkelt skitit i min blogg... Sorry!
Well.
Julen har jag firat med familjen. Gott.
Juldagen firade jag på Killingen i Kil. Jag dansade på borden som bara jag kan och skaffade mej ett saftigt blåmärke på armen. Nice.
Annandagen spelade Mustasch på Nöjes- jag var där. Efter en knock i pannan där jag stod längst fram och försökte flirta med Ralf, alltså sångaren, ställde jag mej i baren och drack sprit och spelade luftgitarr. Minst lika bra. Efterfest till kl 07.00. Jobba kl 13.00. Sedan Koriander. Sttrålande!
Avgitning några dagar, sedan en liten förfest dagen innan nyår på jobbet. Perfekt!
Nyår med mina kollegor E och H.P. Lagade mumsig sushi som vi totalt glömde bort. Kl 04.00 undrade vi helt spontant vart sushin var... Klockrent. Mer vin. 08.40 kom taxin och hämtade mej.
Alkoholfritt januari. Eller?
Nej. Allt skyller jag på Busan.
Harrys några helger, lite Valfrids, Arena och Koriander emellanåt.
Tills nu i onsdags. Jag råkade bli lite portad. Inblandade: Jag, E och två Kilkenny-glas som bara blev ett till slut.
Allt, allt- Inget!
Rock'n'Roll
21:a juni spelar AC/DC i Göteborg. Jag är där. Rock On!
Trist och ont
Jaha. Då var det dags igen. Att inte kunna sova. Idag har jag gått runt på jobbet som en grå, trött och intetsägande liten skugga. Vädret? Kanske det.. Kom på för ett tag sen att jag kan lyssna på bok när jag ska sova, det har funkat jäkligt bra. Nu lyssnar jag på en så tråkig bok att jag inte ens somnar ifrån den:p Strålande. Det enda jag inte prövat, men som ligger nära till hands, är att klippa i men en stadig wirre. Rökiga varianten. Som att gnaga i sej en nykärad båt-fan:p Mums!
Ett herrans liv
Jag har möblerat om igen.
om en liten vecka
Nu är det snart dags. Slutprovet närmar sej. Nästa tisdag kan jag bli legitimerad nageldesigner. Mycket spännande. Plugg och jobb fram tills dess. Inget annat. Inte fest. Inte sprit. Bara fokus. För att lugna mer mej en smula ikväll möblerade jag om. Bara en sån sak. Jag har nästan snusat upp en halv dosa bara på några timmar och diskat. Klarar jag Inte provet på tisdag, ja då åker lampsladden fram i en kvart. Igen.
nothing sweet about me
Förra lördagen. Jobbar som ett svin hela dagen med en annons som ska vara med i en tidning längre fram. Naglar, make up och klänningar åt alla håll! Svinsnyggt och svinkul! Fan va trötta vi var när dagen var över...
Korkar upp lite skumpa och firar att allt gått som det var tänkt, vi var hur nöjda som helst! Vin, lite öl.. Ja, vi dundrade på rätt friskt med alkoholen.
Luftgitarr och en och annan dans på borden, sedan bär det av mot Koriander. Vi sveper in som tre yrväder och dominenar stället totalt. En vakt tittar lite misstänkt på mej, självklart tror jag då att han flirtar med mej. Jag menar, förmodligen var jag den snyggaste och coolaste bruden i hela Karlstad den kvällen! Foxy Lady helt enkelt. (Jag eftersöker varningstext på vinflaskor ang ett kraftigt ökat självförtroende vid intag av större mängd alkohol) Men, så var inte fallet. Jag fick bevisligen stanna kvar i alla fall :)
Vi äger dansgolvet! Jag vill önska en låt och jammar fram till DJ:killen... På vägen mot denna stackars kille går jag mycket graciöst, så till den milda grad att jag slår av en nagel. Tjusigt! Efter som att jag är 1,40 under mattkanten, tänker jag att han förmodligen hör mitt vrålande en smula bättre om jag halvförsiktigt häver mej upp på hans bås. Sagt och gjort. En liten detalj i detta stora hela är att lilla båset med lilla utrustningen och liten DJ- kille icke är förankrat i något speciellt. Detta resulterar i att liten berusad jag håller på att orsaka en smärre katastrof genom att få hela skiten över mej. DJ- killen tänker lite snabbare än jag och hinner i sista sekund att få tag i båset vilket jag är fastklamrad vid och förhindrar Karlstads snaskigaste snackis... Liten mörk berusad tjej med ett stycke bås, sladdar, skivor och DJ över sej.
Hade detta senario utspelat sej till fullo, ja då hade jag helt enkelt fått hänga mej i en lampsladd.
När jag svävat en sväng i luften och kommit tillbaka till ursprungsläget igen, får jag en liten utskällning av DJ-killen och jag går till baren och skäms. I två minuter. Sen är jag igång igen med den lilla skillnaden att jag inte vill önska låt igen.
Det går bra ändå.
Till en Bäst
Det bästa med att faBorit åker bort, är att faBorit kommer hem igen :)
