acceptera

Man brukar ju säga att alla kan ha en dålig dag då och då... men när man har dåliga dagar varje dag i flera veckor, och dessutom bara blir sämre och sämre, då blir man jäkligt rädd och förvirrad.

Så var det för mej i slutet på hösten -06. Det började med att jag fick magkattarr om och om igen som aldrig ville försvinna. Jag sov sämre och sämre, fast även när jag varit ledig över helgen och trott att jag sovit ut, fanns ständigt en trötthetskänsla som var ofantlig.

I takt med att jag var urless på att alltid ha ont i magen, trots alla möjliga kostråd och piller, och en väldigt dålig sömn, blev jag mindre social på min fritid. Valde helst att inte svara i telefon, inte träffa någon för att fika osv. Jag tappade förmågan att hålla koll på när jag behövde tvätta, städade inte och i kylskåpet fanns det ett smörpaket och senap. Jag var i och för sej ganska nyinflyttad, men å andra sidan var de jäkligt ångestfyllt att stoppa nått i den där jäkla kattarr-magen...

Jag har alltid älskat att shoppa på stan, vilket inte fanns på kartan just då. Hur skulle jag bara orka gå ut bland människor och trängas?! Och kanske träffa på nån glad och hurtig jäkel man känner som ska stå och prata!
Jag fullkommligt hatade idén att röra mej ute bland människor i onödan. By the way var det ingenting som roade mej särskilt, eller fanns någon mening och betydelse med. Ingenting spelade någon roll...


Nu har jag berättat lite smått om hur min depression började, fast jag har mycket mer att berätta:)

Jag är en duktig tjej på 22 år. Jag betalar av mitt billån, kommer i tid, säger inte ifrån för mycket. Äter mat, dricker mycket vatten.
Jag är flexibel, stresstålig och kan tänka mej att jobba 26 timmer om dygnet utan att blinka.
Jag hänger mycket väl med i samhällsdebatten, är allmänbildad. Jag är snäll och omtänksam, ser till att min familj och mina vänner mår bra.
Jag dricker alkohol i lagom mängd och ser till att inte bli för berusad.
Jag kör sällan för fort. Är mycket morgonpigg. Tränar gärna 4 gånger i veckan.
Ser till att eliminera mina eventuella fördommar och lämnar gärna en slant till välgörenhet av olika slag.
Jag ljuger aldrig och är alltid glad. Jag tål att ta kritik och försöker alltid utvinna något konstruktivt av denna.
Jag har aldrig snattat.
Städar gärna, diskar så fort jag har lagat mat. Tvättar regelbundet en gång i veckan.
Jag ser också till att alltid se fin ut, besöker min frisör en gång i månaden. Jag vårdar mina naglar och är alltid moderiktig.

Jag är rakt igenom felfri. Visst är det underbart:p

www.depressionslinjen.com